"Sotare eller skorstensfejare"

För att kunna bibehålla goda dragförhållanden och för att minska brandfaran måste spis och pipa sotas regelbundet.

Det topp monterade spjället blev snart ett minne blott och ersattes av "vippspjället" som placerades i nedre delen av rökkanalen varmed man mer effektivt kunde reglera hastigheten på rökgasen under eldning.

En soteld kunde, speciellt där bebyggelsen var tät, vara liktydig med katastrof. Till och med en så jäktad man som Karl Xll offrade tid på att i Pommern finna en "slottssotare", ity han kände respekt för en möjlig brandkatastrof därför att rökkanaler kunde vara sotbemängda i sådan grad att en soteld skulle kunna få fäste. Stockholms slott (Tre kronor) och Karlbergs slott hade ju båda brunnit ner 1697 troligen på grund av soteld. Karl Xll tillträder tronen samma år.

Redan 300 år tidigare, alltså i mitten av 1300 talet, lär Sveriges första brandstadga ha kommit till. Men först under senare delen av 1500-talet så stöter vi på vår första sotare, d.v.s. som en fullfjädrad yrkesman.
Hur hade då sotningen utförts fram till dess?

Jo, Rackaren bödelns medhjälpare eller dräng som också åtog sig att flå hästar och andra otrevliga uppdrag, ägnade sig dessutom åt att sota.
(Några tycker vi fortfarande är ena rackare)

Tyska skorstensfejare invandrade så i slutet av 1500-talet för att bli pionjärer och för att starta upp en helt ny yrkesgrupp här i Sverige - Skorstensfejaren.

1702 utfärdades i Stockholm en officiell "förordning och taxa för skorstensfejare".
När skråordningen upphörde 1846 övertog samtliga städers magistrat tillsynen av Sotningsväsendet.

Först organiseras sotning i städer enär brandrisken i dessa anhopningar av träkåkar var överhängande. Städerna indelas i sotningsdistrikt eller "trakter" vari en Skorstensfejarmästare har sin näring. Det kan noteras att yrkesmannen benämns Skorstensfejare och inte Sotare. Benämningen Sotare återfinns inte förrän i "Nådiga Brandstadgan för rikets städer" av år 1875.

I 1923 års brandstadga återgår emellertid yrkestiteln till att bli "Skorstensfejare". Idag är väl ett blandbruk av dessa uttryck accepterat.

-->Tillbaka