"Liten blir stor"

Centrum för sotningen i varje distrikt var sotarkammaren, som tjänstgjorde både som verkstad och hem för gesäller och lärgossar. Man levde här under kost och logi system. Detta system, en kvarleva från skråtiden, avskaffades så sent som 1896.
Sotarkammaren hade ett omklädningsrum, tillika matsal, ett eller flera sovrum, ett rum för förvaring av arbetsverktyg, och så en helgdagskammare, som i regel var låst av mäster under arbetstiden. I helgdagskammaren förvarades sotarnas helgkläder.
Detta för att hindra dem från att pantsätta sina kläder för att kunna köpa sprit, en begärlig vara, fortfarande väl känd, men förhoppningsvis mindre brukad.

Arbetsdagen började redan klockan tre eller fyra på morgonen och slutade först vid sex-sjutiden på kvällen med en rast mitt på dagen, som varade mellan klockan elva och fjorton.

I sotarkammaren tillgick allt efter ett visst mönster. Den nyantagne lärgossen, som benämns "Nynas" erhåller vid sitt inträde i yrket sin första arbetskostym, som är särskilt anpassad för stigarbete, d.v.s. klättring nedifrån och upp genom skorsten under samtidig sotning av densamma. Kostymen var därför försedd med skinnlappar i byxbaken och på knäna. Skinnlapparna, som kallades påsättningar, var fastsydda med ålskinn, vilket var det enda material som motstod värmen och friktionen under arbetet i skorstenen. För att få säkert fäste vid stigningen och farningen (nergången) utförs arbetet barfota.

Förutom detta hårda och i vissa stycken omänskliga arbete för vår "nynas" som i allmänhet var en helt ung gosse, så är han också under hela det första året allas strykpojke.
( - "Sotarpojken" Lisa Tetzner - )

Nynasen skulle tillsammans med de andra lärgossarna städa kammaren, se till att gesällernas kläder var hela, sy i knappar, värma badvatten, bära in ved samt uträtta många andra sysslor för att vara gesällerna till lags. Om han underlät att uppfylla dessa krav i något stycke så vankas smörj, vilket för övrigt är vardagsmat. När nynasen lyckats ta sig igenom det första året benämns han "liten" och efter två år eller tre år kallas han "mellanstor". Då får han sluta med stigarbete. Han blir för dyr för dessa göromål. Det lönar sig inte för mäster att låta honom göra det arbete en "liten" kan göra. Dessutom blir han rent fysiskt för stor för att kunna stiga eller fara de trånga rökkanalerna. Risken att fastna blir för stor.
( - "De sotarna ! De sotarna !"Lars Ahlin - )
("Barn av sin stad" del av sviten Mina drömmars stad av P.A. Fogelström. )

Efter femte läråret kallas lärlingen "stor", vilket är steget under gesäll. "Stor" ger sig nu ut på vandring till olika platser i landet och tar "kondition", arbete, hos olika mästare. Äventyrslust och möjlighet till avancemang till gesäll är nog den största orsaken till dessa vandringar. Efter tio-tolv års yrkespraktik är vår sotarlärling utlärd. Han får sitt gesällbrev och rätten att bära sitt efterlängtade gesällbälte: Ett brett läderbälte med ett spänne av mässingsplåt, prytt med det Svenska riksvapnet.
Detta bälte har åldriga anor och man vet inte hur och när sotargesällerna fått denna ynnest. I en handling från 1700 talet angående en utredning i denna fråga står det:

"man torde icke kunna åtkomma gesällerna för att de bära gördel med emblem, enär Kungl Maj:ts tillstånd härtill finns sedan gammalt."

Några menar att det är drottning Kristina som förlänat gesällen denna rätt.

Gesällen vandrar omkring  till olika mästare för att meritera sig och eventuellt hitta en plats där han själv kan bli mästare. Ett sätt, vanligt särskilt i storstäderna var att gifta sig med en änka efter en sotarmästare. Hon hade enligt skorstensfejareämbetet rätt att fortsätta driften av rörelsen.

Sotningstrakterna var eftersökta, så änkorna hade i allmänhet många friare oavsett ålder och utseende.

Om en friare faller damen på läppen anmäls detta till skorstensfejareämbetet, som i sin tur för framställningen vidare med anhållan att änkan, om äktenskapet fullbordades genom laga vigsel, finge på sin blivande man överlåta den trakt, hon innehar, samt att gesällen måtte få mästarbrev och bliva införlivad med skorstensfejareämbetet.

-->Tillbaka