"Knoparmoj"

Ett flertal yrken har beteckningar på arbetsredskap och arbetstempon, som den oinvigde inte förstår. Men Skorstensfejarna är nog ganska ensamma om att ha ett eget språk; "Knoparmoj".

Hur det har uppkommit är inte klarlagt, men troligtvis har det införts av utländska skorstensfejare. Språket har vissa likheter med Romani, Zigenarnas språk, Månsing;knallarnas språk, sk.all- och u- språk, backslang, flottist och beväringsspråk m.fl.  ("Knoparmoj" Gösta Malmström.)

Språket användes för att kunna tala ostört med varandra under arbetets utförande.
Knoparmoj består i huvudsak av en rad benämningar på olika slags verktyg, mat, dryck, djur, olika lokaler, yrkesbenämningar, och en hel rad adjektiv och verb. Många av orden i knoparmoj lever kvar som slangord i språket idag; "bibba"=bunt ursprungligen verktygsknippe, brallor"=byxor, "Byling"=polis, "lump"=kläder osv.

Skorstensfejaren är en yrkesman med traditioner och har en särställning bland de olika hantverksområdena. Naturligtvis har metoder och tekniska hjälpmedel förändrats radikalt och verksamhetsområdena har utvidgats men skorstensfejaren är fortfarande en "sjabans knopare"! Knoparen stöter av slunget, hans moj är dig svårt att förstå. Han är fejig på isingar, kurpis och jack där pipan han flinkt pumpar på. Han förtjänar sin using på farning och stig till häringar, lanken och sjock där i goniga kåpor och guckliga lin han rafflar på uket din stock. När han flunsat sig trött går han käklustig hem till sin skrasp och får podis och ling, han får sträckling till kläm, han får flederoch puff och tjabis med spisliga ting. Ja, han avar från bysaköksimmorna hem och bevaskar sitt tryss i sin kåk och blir lika fejlös om noben som du, fast du icke begriper hans språk.

-->Tillbaka